Kjartan Sveinsson

Det finns musik som bara fastnar, går bara inte att få ur huvudet, som måste lyssnas på gång på gång.

Sådan musik är Kjartan Sveinsson´s ” Der klang der offenbarung des göttlichen”, översatt till – ljudet av den gudomliga uppenbarelsen, vilken presenteras som en opera i fyra akter. Det är dock en missvisande beskrivning eftersom det inte finns någon handling eller berättande partier. I stället kan verket beskrivas som ett opus som betyder verk eller arbete.

Verket består av fyra delar. Första delen är helt instrumental. I de tre övriga ingår kör. Grund melodin  är ganska enkel, med olika orkestreringar ihop med en kraftfull kör, blir det väldigt suggestivt.  Del fyra är helt makalös vacker. 

Kjartan Sveinsson ingick i många år i den isländska gruppen Sigur Rós. I Sigur Rós spelade Kjartan Sveinsson piano, men gjorde så mycket mer, skrev vackra melodier, orkester arrangemang och hanterade olika instrument. Kjartan var en del av Sigur Rós fram till skivan ”Valtari” –  2012. Också en av mina favoriter. Efter den skivan blev det mer av ’dark metal ’ i Sigur Rós´s musik. Då det vackra försvann tappade jag intresset för Sigur Rós.

   Sven-Anders Sonberg

Ett nytt fodral i A5

Jag har börjat en process att tillverka ett fodral som ska passa en notebook i storlek A5. Det kan tyckas lätt men det finns en del saker att tänka på.
Wikipedia, tack!, ger måtten för A5 till 148 mm X 210 mm. Problemet som jag har att ta hänsyn till är; först hur tjock (antal sidor) är anteckningsboken , kraftig eller mjuk pärm som är lätt att böja sedan finns det många olika anteckningsböcker som nästan är A5. Fodralet behöver alltså ha mått som ger flexibilitet men samtidigt bra passform.

Jag har skapat flera olika fodral för anteckningsböcker i Moleskine format, mini, pocket och large. Det har gett mig erfarenhet om hur stor fodralet bör vara och fickornas form. Så att det är lätt att montera anteckningsboken utan att skada pärmen. Snedskuren ficka är bäst men den övre delen av fickan får inte vara för liten så boken ramlar ut.

Till slut är det att ta det estetiska i betraktande. Ska jag sy runt om, som på skissen ovan, eller bara fästa fickan. Jag lutar mot att endast fästa fickan eftersom jag handsyr och det är mycket tidskrävande. Och vilken tråd ska jag välja. Hitintills har jag valt en tunn slitstark tråd av Gütermann i ljus beige kulör till mina övriga fodral. Jag tycker att den tråden i kontrast till lädret ger ett luftigt helhetsintryck. 

På bilden visas mall och utskuren läder. Jag gör alltid en mall först som kan användas flera gånger. Mallen läggs på lädret med en tyngd på för att ligga still. Försöker skära ut så noggrant som möjligt eftersom det är svårt att justera i efterhand. Om det blir snett är det många gånger bättre att börja om. 

Loggan, ”sonberg”, trycker jag dit med en spindelpress. I början brände jag dit loggan men det blev alldeles för osäkert resultat.

När läderbitarna är utskurna och jag kontrollerat att de har rätt mått är det dags att limma. 

Nu är flikarna limmade. Jag markerar med en linje med ett räffeljärn så jag kan slå hålen i en rak linje. Till hålen använder jag ett så kallat gaffeljärn. Det gäller att slå rakt, med ett bestämt slag, annars är det lätt att gaffeln glider så att hålen på baksidan inte följer  linjen. 

I nästa moment är det dags att börja sy. 

Kantpolerare och tråd

Nu är sömmen sydd med skomakarsöm för bättre hållbarhet. Inte så svårt när man får det rätta handlaget. Som ni ser så har jag inte sytt helt om utan bara fast flikarna. Det tog ungefär två timmar i lugnt tempo. Sätter på vacker musik så blir det riktigt trivsamt.


Vad gäller kanterna tar jag först bort eventuella limrester som tryckts ut. Slipar ned kanterna med fint slippapper så de blir jämna. Därefter behandlar jag kanten två gånger med  ”gum tragacanth” som binder och limmar. Till sist gnider jag in kanten med bivax för att skydda samtidigt som vaxen fyller ut mellan läderbitarna som är ihopsydda. Mellan ”gum …” och bivax och som avslutning polerar jag med  kantpolerare  för att få upp lite glans samtidigt som jag trycker in bivax.

That`s it!

Sven-Anders Sonberg

Penna av ljus

Vad ska jag göra med min nyfunna penna av ljus? 

Jag fick en bok i min hand, 12 livsregler – ett motgift mot kaos av Jordan Peterson, av min dotter. Med uppmaningen: du kan läsa ett kapitel.

Nu är inte Jordan Peterson okänd för mig. Jag har sett flera av hans videor på tube och följt hans resa i Sverige, bl. a hans medverkan i talk show programmet Skavlan. Hans 12 livsregler är, enligt mig egentligen det varje ung person fick lära sig förr på ofta ett handgripligt sätt. Det utmanande för dagens ideologiska förkunnare är att han inte räds biologin, citerar bibeln och förankrar sin syn på könen på vetenskapliga rön.

Nåväl, jag började bläddra i boken – studera innehållsförteckningen – fastnade för kapitlet coda till sist i boken. Jag har hört ordet förut, men blev tvungen att slå upp det i en ordbok. Coda är italienska för svans, en musikterm för en avslutande del med tema från huvudstycket. Och det visade sig också vara ett sammanfattande kapitel av de tolv övriga – Vad ska jag göra med min nyfunna penna av ljus?

Jordan Peterson ställer den retoriska, pedagogiska frågan utifrån sina 12 livsregler och han ställer sin egen roll som förkunnare, uppfostrare på sin spets. Vilken bärighet har hans egna ord i sitt eget liv.

Pennan av ljus blir en penna att skriva ”upplysta ord i mörkret”

  • Skriv ned de ord du vill ha inristade i din själ
  • Vad ska jag göra imorgon? – ”bästa möjliga på kortast möjliga tid”
  • Vad ska jag göra med mitt liv? – ”sikta mot paradiset, och koncentrera dig på denna dag”

Jordan Peterson ställer sig själv frågor och svarar sig själv. Han ger inget sken av att vilja dölja sina svagheter eller felsteg.

Vad skulle jag skriva om jag hade en penna av ljus? I min nyinköpta tomma anteckningsbok med min nya fina penna som jag äntligen fått råd att köpa – vad skulle jag skriva?

Elisabeth skriver inköpslistor, recept, dagbok, arbetsanteckningar o.s.v. Själv vill jag gärna uttrycka något väsentligt. Jag har försökt skriva dagbok men tycker att allt blir trivialiteter. Och inte händer det mycket i vardagen.

Men om jag nu skulle försöka ta i de stora frågorna – som jag ofta funderar på vid långa promenader.

Skriva ned de ord du vill ha inristade i din själ.

  • vad är meningen med mitt liv
  • är jag nöjd med mitt liv
  • vad ska jag göra med mitt liv

Hur ska jag fånga det jag vill säga utan att upprepa inlärda fraser? Har jag något eget personligt uttryck?

Om så, vilket jag hoppas, hur formulera det i mina egna ord utifrån det liv jag levt, med mina erfarenheter och personlighet.

Jag kan inte komma på något annat recept än att skriva, skriva och skriva igen.

Plötsligt kommer det där flödet, inspirationen då orden blir mina egna, då kan jag  skriva min Coda.

Sven-Anders Sonberg

Baskervilles hund

”Jag har skrivit för att få pojkar att känna sig som män

och för att få män känna sig som pojkar”

Sir Arthur Conan Doyle

 

Historierna om detektiven Sherlock Holmes tillhör en av mina favoriter. Jag har alla historierna om Sherlock Holmes, en del i olika upplagor. En bok som inte går att glömma, till skillnad från alla de korta historierna om Sherlock Holmes, är berättelsen om Baskervilles hund.

Kortfattat rör historien en myt om en fasansfull enorm hund som hemsökt familjen Baskerville för länge sedan. Nu har Sir Charles Baskerville dött efter mystiska omständigheter. Har Sir Charles skrämts till dötts av åsynen av hunden? Godset Baskerville står nu utan ägare. Från Amerika anländer nu arvtagaren Henry

Baskerville till England och slår sig ned på familjegodset. Henry har svårt att tro på myten men tack vare en vän till Henry, dr Mortimer, blir Sherlock Holmes intresserad av fallet efter en del märkliga händelser. Nu börjar en spännande historia som utspelar sig på heden Dartmoor i grevskapet Devon. Även om det ganska tidigt i berättelsen står klart vem som antagligen är skurken i historien skapar de tecknade personerna en intrikat historia.

Är det inte en speciell klang i engelska namn och namn på platser? – tycker jag utan att vara anglofil.

Tonen och språket i berättelserna är rättfram och manlig. Så här kan Sherlock uttrycka sig om Watsons slutledningsförmåga: ”Det är möjligt att du inte är självlysande, men du är en god ljusledare. En del människor som inte är geniala, har förmågan att stimulera andra människors tänkande. Jag måste bekänna, käre vän, att jag står i stor tacksamhetsskuld till dig.

Kvinnor beskrivs oftast positivt men är underordnade sin man eller föräldrarna som sig traditionen löd – på den tiden, vilket kan vara utmanande för en läsare idag, men också som starka och modiga.

Jag rekommenderar verkligen en läsning av historierna om Sherlock Holmes. De korta berättelserna är precis lämpligt långa nog för kvällslektyr innan det är dags att släcka sänglampa.

Det har naturligtvis blivit ett otal filmatiseringar av en så tacksam kombination som Sherlock Holmes och doktor Watson. På TV gick en brittisk serie med Benedict Cumberbatch som Holmes och Martin Freeman som Watson. Jag fick inget intresse av serien eftersom den inte skapade den speciella atmosfär som kännetecknar böckerna.

Jag vill istället framhålla ”The Adventures of Sherlock Holmes” skapad av Granada Television, 41 avsnitt, med Jeremy Brett i huvudrollen. Serien finns på You Tube med engelskt tal.

Läs, titta och njut!

Inlägg skrivet av

Sven-Anders Sonberg

Sommar i Trollheimen

Jag vill gärna dela med mig av ett par bilder från Trollheimen i somras.  Trollheimen ligger ungefär 1,5 timmas bilfärd sydväst om Trondheim.Jag arbetade som kock på Trollheimshytta i tre månader.

trollheimshytta
Trollheimshytta

Blåhö
Blåhö

Varje söndag var jag ledig vilket gav mig många tillfällen att gå långa vandringar. På bilden här ovanför är jag på toppen av Blåhö på 1671 m ö h.

Vid ett annat tillfälle sov jag över i denna ”nödbua” mellan Neodalssnota och Kårvatnet.

Nödbua
Nödbua

snö på snota
Snö på Snota.

Det var snö på topparna när jag kom dit i juni och när jag åkte i september hade det lagt sig snö igen. Det är så vackert när snön ligger som florsocker. Den understa bilden visar drottningen av Trollheimen; Snota, 1620 m ö h.

Inlägget är skrivet av Sven-Anders Sonberg.

 

Ett notebookfodral i A5

Om man tycker om att skriva är pocketformatet i minsta laget, det tycker åtminstone jag. Vi har märkt att den populäraste storleken bland våra Travelers Notebooks är Large och därför har vi börjat ta fram ett större notebookfodral. Det ska bli i A5-storlek.

Här syr Sven-Anders sömmarna!

Det färdiga notebookfodralet!

I fodralet sitter en blå Leuchtturm i A5, det är en kalender (i verkligheten är den är mer mörkblå än vad det ser ut på bilden).

Inlägget är skrivet av Elisabeth Forell och Sven-Anders Sonberg som tillverkar och älskar bokfodral. 

Ett större mobilfodral i cognacsfärgat läder

Det mörkbruna mobilfodralet till höger passar en iPhone 5, det skrev jag skrev om förra veckan. Fodralet i cognac är det senaste tillskottet. Det är större så det passar min mobil och jag använder det flitigt sedan några dagar tillbaka.

I lördags besökte vi en av elektronikkedjorna i Kalmar och testade cognacsfodralet. Det visade sig passa flera av modellerna från både Samsung, Huawei, Sony Experia och iPhone. Vi trodde att skillnaderna mellan dem skulle vara större än vad de i själva verket är. Men är skärmstorleken 4,7 – 5,8″ så passar det!

Det är tillverkat av lite tunnare läder än det mörkbruna fodralet. Lädret är ca 1 mm tjockt, vilket gör fodralet lätt och smidig. Det är tillverkat i ett enda stycke och ihopsytt för hand på baksidan med 27 stygn på varje sida.

Elisabeth Forell

Prototyp av mobilfodral till iPhone 5

Även mobiler förtjänar att ha ett fodral!
Här är en prototyp av ett mobilfodral till iPhone 5. Lädret är detsamma som till Mr Appleton och Ms Somerset men vi använder bara det mörkbruna lädret eftersom det är lite mjukare och följsammare än de båda andra.


Fodralet är ihopsytt från baksidan och sömmen syns inte alls framifrån. Sven-Anders syr sömmarna för hand, hela fodralet är i princip outslitligt och kommer att bli hur fint som helst med tiden!

Det räcker med en tryckknapp på locket eftersom mobilen är så smal. Hela fodralet tillverkas av en enda jämnbred remsa. Men när fodralet är stängt ser det ut som om locket är bredare än resten av fodralet. Det ska justeras till nästa gång.

Nästa gång blir det förresten ett bredare fodral som större mobiler ryms i!

Elisabeth Forell